Välkommen till min blogg om vardagsmagi!

Här delar jag med mig av guldkornen jag finner på min resa genom livet.

torsdag 9 november 2017

Guiden


Fotot har min syster tagit.

Han var som en jägare. Eller snarare en sorts guide.

Grundtrygg. Koll på alla elementen. God kännedom om naturen överhuvudtaget. Men det var bland människorna han behövdes, det var där han verkade. Han visade dem vägen i naturen. Om han fick välja föredrog han fjällen framför människor. Något av en enstöring ja visst, men det var en förutsättning.

De drogs till honom. I hans blick fanns universums visdom, i hans utstrålning lugnet hos den som bara vet saker och ting. Han hade inget behov att bevisa något. Han levde mycket enkelt med få tillhörigheter. Allt han behövde fanns i stugan och på fjället. Tror det var därför folk drogs till honom. De ville också känna det där lugnet och den där visheten om så bara för en kort stund. Så han tog emot dem. Och han visade dem fjällen och vidderna men pratade inte särskilt mycket. Det behövdes inte, deras själar förstod ändå.

Efter ett besök hos honom och på fjället var inget sig likt i deras liv. Han var känd utan att ha ansträngt sig. De kom ändå eftersom alldeles för många känner sig vilsna i detta materiella samhälle. Och han tog emot dem. Visade dem fjället och lät dess visdom göra sitt jobb på deras sargade själar. De fick frid och kraften att ta tag i sina liv.

onsdag 8 november 2017

Öppet fönster

https://www.fotoakuten.se/albums/userpics/fonster_gardin.jpg
Bilden har jag hämtat här

Lena satt vid skrivbordet och tittade ut. Det var en sådan där ljuvlig vårkväll. Fåglarna tävlade med varandra, koltrasten sjöng högst av dem alla och hon fylldes av en längtan att bara skrika rakt ut. Ett rejält Ronjaskrik pockade på. Det var tentatider. Snart var det dags för Flogstavrålet. Kanske skulle hon haka på den här gången. Hon tänkte tillbaka på första gången hon hört det. Det var hennes första kväll i korridoren. Utan förvarning hördes plötsligt ett vrål som skar genom grannarnas ljud. Hon och den kinesiska utbytesstudenten var lika förskräckta och undrande båda två tills Anders  kom hem och med sin trygga norrbottensdialekt förklarat fenomenet.

tisdag 7 november 2017

Den här veckan ska jag...

... träffa drömcirkeln. Och träna. Men förutom det ska det nog bli av....nej förresten jag KOMMER skriva på manus. Direkt efter de fem minuterna. För jag har upptäckt en sak med den stunden. Den ställer flödet på vid gavel. Jag är helt förundrad över hur det bara forsar under de fem. Så nästa steg blir att liksom lirka in hjärnan på att ha ett lika fint flöde i manusarbetet. Kan det gå? Jag vet inte. Hoppas det. För det är förbaskat roligt att skriva fritt i fem minuter utan några som helst restriktioner. Så jag är väldigt glad att jag gått med i den här utmaningen.


Vad är det som händer under de fem? Om jag ska ge mig på en gissning tror jag det är höger hjärnhalva som tar över. På fem minuter hinner man inte kritisera. Eller - jag tillåter inte mig själv att kritisera utan jag bara skriver på. Vänster hjärnhalva har inte en chans. Den får inte en chans. Jag hör hur den muttrar men jag tar ingen notis om den, jag fortsätter bara. Tror det är det som är grejen. Jag bara leker. Skiter i sammanhanget. Skiter i vad som kommer ut. Bara vrider på kranen och låter det flöda. Det är väl så när intuitionen får tala. Då får den inre kritikern muttra bäst den vill, för nu lyssnar jag på intuitionen och då går det undan. Det är som att hjärnan blir trimmad så går det lättare att skriva på manus sen. Vroom vroom!! :-D

måndag 6 november 2017

Focus on the light

Be the light that you want to see in others. And show them to the light.
Light is in a numerous of things. All things that make us feel happy and smile and feel joy - do that! Focus on that. And the shadows will fade away. The darkness that keeps us from feeling good, feeling happy, feeling hope, feeling trust. Those dark thoughts that keeps us from enjoying life and be the sparkling, loving beings we are supposed to be. 


So focus on the light. 


And have fun, life is way to short to be running around stressing and pushing and doing everything in fear.

Namaste

söndag 5 november 2017

Konstapel Tusse Batong

Hade riktigt skoj med dagens övning! Enjoy :)

Konstapel Tusse Batong var mycket stolt över sitt yrke. Han och de andra leoparderna såg till att hålla ordning och reda i den stora staden. Han hade aldrig behövt använda sin batong vilket han var glad över, det låg inte i hans natur att puckla på andra. Nej han föredrog att prata med dem. Det gällde att få en dialog, då var han nästan hemma. Fick han bara busen att känna förtroende för honom kunde de sedan prata om det som gått snett. För i grund och botten var alla goda till sin natur. Det var han övertygad om. Och han hade hittills aldrig träffat någon han inte kunnat lirka med. I 35 år hade han jobbat som konstapel och han såg fram emot fler år till.

Deltagarnummer 65

Jag har gått med i en utmaning som varar till årsskiftet. Skriver en text kring ett ord och/eller en bild på fem minuter. Varje dag. Väldigt roligt att se hur mycket jag kan komma på under dessa fem minuter. Här nedan följer onsdagens övning. Ordet är Deltagarnummer 65:

Konstapel Tusse hade en stor passion och det var bonsaiträd. Det hade börjat för många år sen när han släpades iväg av sin fru på en mässa om krukväxter. Där fanns en hörna med bonsaiträd och han kom att prata med utställaren. Han blev helt fascinerad och sen den dagen var han fast. Vid det här laget hade han en bokhylla full med böcker och tidskrifter om bonsaiträd. Det här var inget han berättade för sina kollegor, det kunde te sig en smula konstigt med denna passion och jobba som konstapel. De flesta tränade boxning eller kampsport eller något liknande. Ingen pratade någonsin krukväxter. Men bonsaiträden gav honom så mycket att han kunde inte sluta. Han hade till och med hittat ett sällskap på Facebook som delade hans passion. Nu var det så att han fått tips om en tävling om bonsaiträd. Han hade våndats mycket om han skulle delta eller inte, men till slut hade vännerna på Facebook övertalat honom. Han skulle delta. Han hade fått ett deltagarnummer, det var 65 och han hoppades med hela sin leopardsjäl att det var det vinnande numret.

fredag 3 november 2017

Coachning

Åh jag är så glad! Vann ett coachningssamtal igår kväll med Jeanette Niemi på Kreationslotsen. Hon har för övrigt en mycket givande skrivradio som jag varmt kan rekommendera. Det var så jag upptäckte Jeanette, jag sökte på nätet efter poddradio om att skriva synopsis.

Vi ska prata om mitt manus har jag tänkt. Hur det går med det? Bra just nu. Jag lär känna karaktärerna mer och mer, vilket är en förutsättning för att bygga intrigen. Det är spännande att lära känna en drake.


Vill önska er en härlig fredag med dessa filmklipp som är samma låt men i olika varianter. Det gäller att vara kreativ! :D

tisdag 24 oktober 2017

Despacito

Den här låten har följt mig i två veckor. Retar mig lite på att tjejerna är så avklädda, men det är så skönt gung i låten att jag står ut med det.


Texten handlar om att ta det långsamt och en bit i taget. Mycket passande låt för mig som vill så mycket. Perfekt att shejka loss till efter ett pass vid datorn.

lördag 26 augusti 2017

Länge sedan

Det var ett bra tag sen jag skrev något här. Jag mår bra, är klar med alla behandlingar så nu lägger jag min energi på en manusidé. Det är en barnbok, mer säger jag inte i nuläget :-) Men jag gör en del research och fann denna bild, är den inte helt underbar?
 Upptäckte att det är rabatt på de anteckningsböcker jag helst använder. De är olinjerade, det är det bästa jag vet att anteckna på. Så olika vi är, några av mina vänner kan absolut inte tänka sig att anteckna på olinjerat. :)

torsdag 19 januari 2017

Växtkraft

Åh jag är så glad! Gav mina amaryllislökar växtnäring för ca en vecka sedan. 


Det var första gången. Någonsin. Jag har verkligen inte pysslat om dem, inte följt några instruktioner. Bara givit dem vatten. Till att börja med fick de stå ute i somras rätt länge. Höll på att stryka med av frosten. (Det är rätt länge det hehe.) De fick fortfarande ingen näring, bara vatten. Sen stoppade jag in dem i en papperspåse i förrådet i typ tre månader. 


Jag glömde bort dem. Och kom på att de fanns i förrådet flera gånger men sen kom något annat emellan så.. ja ni fattar. Till slut, i början av december tog jag mig i kragen och tog bara in dem. (Alltså sådant beteende är typiskt mig. Lägger hur mycket energi som helst på att tänka att jag ska göra en sak. Sen när jag väl tar tag i det går det i ett huj. Och jag förundras varje gång över hur fort det gick trots allt. Förutom allt funderande då) Så. ..eh...ja de har ju inte fått särskilt mycket kärlek om jag säger så. Och ändå kommer en av dem nu med en blomknopp. 


Wow! Det kallar jag växtkraft!