Såg solen gå upp igår morse. Det var sagolikt vackert. Den glödde stor och guldorange i en glipa mellan allt det grå. Det var trösterikt att se den, särskilt som det var ett tag sen. Jag stannade upp och njöt av åsynen, fylld av tacksamhet att ha fått se den.
Det finns alltid en strimma hopp mitt i allt det grå, det gäller bara att ha ögonen med sig! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar