Välkommen till min blogg om vardagsmagi!

Här delar jag med mig av guldkornen jag finner på min resa genom livet.

söndag 6 maj 2018

Affirmationer

Det här med affirmationer. Det är så roligt. Jag samlar på bra affirmationer. Lyssnar inåt men får även en del inspiration från sociala media. Det är bra om de känns bra i kroppen. Min favorit just nu lyder så här:❤️Jag är så lycklig och tacksam över alla sätt som universum välsignar min dag ❤
Jag kan fila på en formulering ett tag tills den känns rätt i hjärtat. Tills den skapar vibrationer i mitt väsen och hela jag känner JAAA. Då vet jag att den motsvarar den vibration jag vill uppnå. Som jag står på tröskeln mot. 

Affirmationer öppnar upp flödet mer om de känns rätt. Det är att väga orden på guldvåg tills jag får in den rätta känslan. För när jag gör det - då klarnar det. Och luften blir turkosblå. Allt känns lättsamt och rätt och i fullkomlig kärlek och tillit. ❤

Körsbärsträd i full blom. Taget med mobil.
Affirmationer är en del av mitt dagliga energiarbete. Jag spelar in dem i mobilen med så mycket inlevelse jag kan för att lyssna på varje dag efter meditationen. Jag har märkt att en del behövs inte längre utan de behöver ersättas av andra som är mer i linje med där jag är just nu. Det är en himla härlig känsla när det sker. ❤

lördag 5 maj 2018

Vardagshjältar

Värdet av att sitta varje dag med manus kan inte nog understrykas. Det behöver inte vara en lång stund, fem minuter kan räcka de dagar du har för mycket omkring dig. Var uppfinningsrik, hitta dina stunder att skriva på. I mobilen när du åker buss till exempel. Och grejen är. ..att om du gör det varje dag. ..sitter och nöter sittfläsket (eller står om du föredrar det men ja du fattar) så kommer det ut text. En text som så småningom blir en bok. Din bok. Och den hade inte blivit skriven om det inte var för att du gjorde just detta: satte dig ner och fick ner den på papper. 



Så.
Till er alla som stretar på med manus där ute. I vått och torrt, famlar i blindo, svamlar och tvivlar och har prestationsångest och you name it. Ni som skriver ändå. Även när det känns helt kasst. Ni är hjältar och hjältinnor.
Hjältinnor som faktiskt skriver boken.
Heja er. Heja mig. Heja oss. ♥

torsdag 26 april 2018

Intuitionens stigar



Om jag bara fick välja en enda kurs är valet enkelt. Jag skulle gå en intuitionskurs. Helst för Nathalie Sage. Med den blir livet så mycket mer magiskt. Det är spännande att se vilka stigar som intuitionen leder in mig på. Det är inte någon direkt motorväg, men den vägen vill jag inte heller gå. Nej, jag föredrar helt klart att följa stigarna med mjuka steg och siktet inställt på plinget från intuitionen.

onsdag 25 april 2018

Vår utan hets


Så kom våren. Allt fullkomligt exploderade under några varma dagar. Det blir så intensivt, jag blir överväldigad av all växtkraft. Men nu har det lugnat ner sig lite här. Regnet kom och med det svalare dagar. Jag går promenaden och njuter av fågelkvittret. Koltrastar, bofinkar och en och annan näktergal tävlar om varandras uppmärksamhet. I år jagar jag inte den perfekta vitsippsbilden med kameran vilket är väldigt skönt. Andra sinnen berör mig mer, ger mig större behållning. Det är skönt med en mer avslappnad attityd till livet ♥

söndag 18 mars 2018

The time has come

The time has come. 

The time has come for you to shine, to show the world who you truly are.
Let your light shine, bless the world with your gifts. Don't hesitate, don't be afraid. I know it's scary. Scary oh yes but trust me, it is truly worth it. And once you have dared to jump you discover that you are not alone. Millions of jumpers are experiencing the same thing. So take the leap and bless the world with your light. 
Shine dear sister, just shine! ♥

onsdag 29 november 2017

Hemma där hjärtat väntar


Hemma där hjärtat väntar är en charmig och fin berättelse om att hitta hem i flera aspekter. Sofia Ymén har skrivit en riktig feelgoodroman som passar perfekt att kura upp i soffan tillsammans med en kopp te nu i novembermörkret. Den har en oväntad vändning på slutet som fick mig att gilla den extra mycket. Här kan du läsa mer om boken. Ser fram emot att läsa nästa bok som kommer under 2018.

torsdag 9 november 2017

Guiden


Fotot har min syster tagit.

Han var som en jägare. Eller snarare en sorts guide.

Grundtrygg. Koll på alla elementen. God kännedom om naturen överhuvudtaget. Men det var bland människorna han behövdes, det var där han verkade. Han visade dem vägen i naturen. Om han fick välja föredrog han fjällen framför människor. Något av en enstöring ja visst, men det var en förutsättning.

De drogs till honom. I hans blick fanns universums visdom, i hans utstrålning lugnet hos den som bara vet saker och ting. Han hade inget behov att bevisa något. Han levde mycket enkelt med få tillhörigheter. Allt han behövde fanns i stugan och på fjället. Tror det var därför folk drogs till honom. De ville också känna det där lugnet och den där visheten om så bara för en kort stund. Så han tog emot dem. Och han visade dem fjällen och vidderna men pratade inte särskilt mycket. Det behövdes inte, deras själar förstod ändå.

Efter ett besök hos honom och på fjället var inget sig likt i deras liv. Han var känd utan att ha ansträngt sig. De kom ändå eftersom alldeles för många känner sig vilsna i detta materiella samhälle. Och han tog emot dem. Visade dem fjället och lät dess visdom göra sitt jobb på deras sargade själar. De fick frid och kraften att ta tag i sina liv.

onsdag 8 november 2017

Öppet fönster

https://www.fotoakuten.se/albums/userpics/fonster_gardin.jpg
Bilden har jag hämtat här

Lena satt vid skrivbordet och tittade ut. Det var en sådan där ljuvlig vårkväll. Fåglarna tävlade med varandra, koltrasten sjöng högst av dem alla och hon fylldes av en längtan att bara skrika rakt ut. Ett rejält Ronjaskrik pockade på. Det var tentatider. Snart var det dags för Flogstavrålet. Kanske skulle hon haka på den här gången. Hon tänkte tillbaka på första gången hon hört det. Det var hennes första kväll i korridoren. Utan förvarning hördes plötsligt ett vrål som skar genom grannarnas ljud. Hon och den kinesiska utbytesstudenten var lika förskräckta och undrande båda två tills Anders  kom hem och med sin trygga norrbottensdialekt förklarat fenomenet.

tisdag 7 november 2017

Den här veckan ska jag...

... träffa drömcirkeln. Och träna. Men förutom det ska det nog bli av....nej förresten jag KOMMER skriva på manus. Direkt efter de fem minuterna. För jag har upptäckt en sak med den stunden. Den ställer flödet på vid gavel. Jag är helt förundrad över hur det bara forsar under de fem. Så nästa steg blir att liksom lirka in hjärnan på att ha ett lika fint flöde i manusarbetet. Kan det gå? Jag vet inte. Hoppas det. För det är förbaskat roligt att skriva fritt i fem minuter utan några som helst restriktioner. Så jag är väldigt glad att jag gått med i den här utmaningen.


Vad är det som händer under de fem? Om jag ska ge mig på en gissning tror jag det är höger hjärnhalva som tar över. På fem minuter hinner man inte kritisera. Eller - jag tillåter inte mig själv att kritisera utan jag bara skriver på. Vänster hjärnhalva har inte en chans. Den får inte en chans. Jag hör hur den muttrar men jag tar ingen notis om den, jag fortsätter bara. Tror det är det som är grejen. Jag bara leker. Skiter i sammanhanget. Skiter i vad som kommer ut. Bara vrider på kranen och låter det flöda. Det är väl så när intuitionen får tala. Då får den inre kritikern muttra bäst den vill, för nu lyssnar jag på intuitionen och då går det undan. Det är som att hjärnan blir trimmad så går det lättare att skriva på manus sen. Vroom vroom!! :-D